Sjöbefälsföreningen (SBF) och Sjöbefälsföreningen Offentliganställda (SBF-O) har till ändamål att samla allt inom sjöfarten sysselsatt befäl och annan personal i chefsställning i en gemensam organisation.

Sjöbefälsföreningen är partipolitiskt oberoende.

Sjöbefälsföreningen och Sjöbefälsföreningen Offentliganställda bildades i september 2011 genom en sammanslagning av Sjöbefälsförbundet och Sveriges Fartygsbefälsförening. SBF-O företräder befäl på de statliga och kommunala avtalen.

Sjöbefälsföreningen ska enligt stadgarna bl a befrämja medlemmarnas fackliga, ekonomiska och sociala intressen samt verka för en ständigt förbättrad praktisk och teoretisk utbildning för sjöbefäl. Föreningen anser att däcks- och tekniskt befäl ska ha en jämbördig ställning. Tekniska chefen är den högsta tekniska befälspersonen ombord - befälhavaren är den högsta nautiska. Tekniska chefens och befälhavarens respektive utbildningar är likvärdiga i längd och vetenskapligt innehåll. I svensk lagstiftning, främst fartygssäkerhetslag och behörighetsförordning, har också tekniska chefen tillerkänts ansvaret för den fartygstekniska driften och brandsäkerheten.

Det nya, för nautiskt, tekniskt och intendenturbefäl, gemensamma facket ger den ökade styrka som bl a krävs för att bättre anpassa befälets lönesättning och löneutveckling till befälskårens kompetens, befattningsansvar, omdöme mm, faktorer som är de centrala för rederinäringens positiva utveckling.

Befälskårens inflytande kommer även, genom den styrka som gemenskapen ger, att öka i sjöfartspolitiska, bemannings- och arbetsmiljöfrågor mm.

Som enda organisation på sjöarbetsmarknaden är Sjöbefälsföreningen bärare av egna centrala avtal med Sjöfartens Arbetsgivareförbund för samtliga befälskategorier.

Tekniskt och nautiskt befäl utbildas i första hand vid de båda sjöfartshögskolorna på Linnéuniversitetet i Kalmar och Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg.